marthina

"I want you to want me.

I need you to need me.

I'd love you to love me.

I'm beggin you to beg me."

1. Jag HATAR att bli 14 igen...
2. Jag HATAR att min fantasi springer iväg med mig...
3. Jag HATAR att bli lurad...
4. Jag HATAR att jag låter mig luras...
5. Jag HATAR att vara sur och missunnsam...
6. Jag HATAR "all about the me train"...
7. Jag HATAR hur det är att vara vuxen och fatta mogna beslut...
8. Jag HATAR universum för att det sparkar in dörren och rycker undan mattan...
9. Jag HATAR att tappa kontrollen...
10. Jag HATAR att gräset verkar vara grönare på andra sidan...
11. Jag HATAR att jag ifrågasätter min beslut...
12. Jag HATAR att jag måste skriva och prata av mig om mitt patetiska beteende...
13. Jag HATAR att bli "starstruck"...
14. Jag HATAR att precis när man är på topp så är det nån jävel som ska klubba ner en...

Men jag ÄLSKAR att :

vara 26
nästan gift
sambo med universums underbaraste man
påväg upp för den italienska serpentinvägen med en massa underbara nya vänner i baksätet
sända radio med min finaste Moa varje fredag
bli tagen på allvar av livet
Zephod Beeblebrox står utanför den insparkade dörren och säger "ska du med eller?"

It was a long time ago since I hade 14 candles on my cake!!!

Jag och en vännina gick igår en promenad längs minnenas allée och besökte en hel rad gamla Glömmössor och liknade. Detta resulterade i att jag imorse drömde om en snubbe som jag på riktigt helt glömt bort från mina yngre tonår...

...så egentligen borde detta inlägg heta "När jag hånglade med barnvakten"...men jag är inte säker på att etern är redo att höra denna historien, för jag vet inte riktigt hur lång preskribtionstid denna händese har. Minns inte riktigt om det var ´94 eller ´95, tror dock, eller hoppas, på det senare. Så 12-13 år sedan...är det tillräckligt lång tid?

Och exakt hur hälsosamt var det att göra den där återblicken? Tycker mest att det satt myror i huvudet på mig eftersom jag inte för mitt liv kan komma på vad ovan snubbe heter i efternamn.

Ibland sitter man på en massa creddig info utan att veta det själv. Följ med i denna vinkelvolten om ni kan:

Här sitter jag på jobbet och lyssnar på Imperiet och myser och så börjar jag fundera på vad Imperiets andra skiva hette, vilket gör att jag givetvis googlar det (kom nu inte med en massa smart-ass-remarks om att jag har förlite att göra på jobbet). Jag hittar såklart en massa värdefullt vetande på Wikickipedia där jag även läser om trummisen Fred Asp. Bekant det där namnet tänker jag och plötsligt slår det mig att jag har en "friend" på MySpace som heter så...och dra mig baklänges på en liten vagn, är det inte samma snubbe!!!

Här har jag i flera månader haft trummisen från Imperiet inom räckhåll utan att veta det...lite som att jag brukar chatta med Simon från Top of the Pops utan att veta vem det var, men inte som att jag och Damon mailas ibalnd (jaja, enough with the ält).

...
Alla inkassobreven fyller år på ditt golv
Men vårt liv är kort, ett party i en papperskorg
Sjung en sång för barnen om ett liv utan sorg

Fan, Pimme, hur visste du hur det kändes att bo på Hallands Nation i början av milleniet, när man inte tog ett enda universitetspoäng, när festen aldrig tog slut men pengar var en sändig bristvara och när man höll ångesten stången med kärlek, sprit och dekadens.

"Du ska va president" är veckans nostalgiskiva!

Ju närmare de 30 man kommer desto mer insikt får man. Och min senaste insikt är följande:

Jag är en hårdrocksslampa!

Ok, nu till förklaringen: Jag har alldrig riktigt gillat musiken, men vill gärna tycka att jag är cool nog att hänga med bandet backstage, typ. Jag är facinerad av hela rock-livsstilen och vill gärna agera musa åt diverse band...men...

...jag är ganska mesig innerst inne och vågar varken knarka eller supa ner mig totalt och detta gör mig alltså till en hårdrocksslampa, en wanna-be helt enkelt...

Kul att veta att man de senaste 13-14 åren lurat sig själv, varit precis sådär fejk som jag avskytt andr för, men nu är det dags att inse faktum och bejaka det istället. Så om några hårdrockssnubbar där ute letar efter en hangaround som övat sig på att vara en cool assesoar¨i sådär 10 år är ni välkomna att maila mig!

Jag blev så inspirerad av Malin att jag var tvungen att skriva om min första date:

Det var inte helt lätt att dra sig till minnes vilket som egentligen var min första date, men jag har beslutat att det var i 8:an och han hetter Aleksander.

(Min första pojkvän/kyss var redan när jag gick andra terminen i 6:an, men i ärlighetens namn kan jag inte kalla något vi gjorde en date).

Hur som helst, Aleksander gick i min parallellklass och var kanske inte den coolaste killen, men han hängde med de coola killarna inkluse en riktigt snygg snubbe från Svedala (bara en sån sak!). På något sätt började vi hänga med samma människor, som sagt, högstatidet gick ut på mycket häng helt enkelt och en dag lyckades han med konsstycket att följa mig til bussen (jag var ju inte så cool och bodde inne i stan utan i förorten) och där någonstans lyckades denna stackars blyga kille fråga om vi skulle gå på bio. Jag minns allt detta med ett pirr i magen för det var spännande, pinsamt och fantastiskt på samma gång.

Jag svarade såklart ja och vi bestämde en date följande fredag och vi sågs utanför bion på Södergatan i Hbg (samma som Malin refereande till) och vi gick och såg Wolf med Jack Nicholson.

Jag minns inte ett skit av filmen, hela tiden var jag väldigt koncentrerad på var min hand var i förhållande till han på armstödet och efter halva filmen tog han av sig sin tjocka polotröja och hade bara på sig en tight vit t-shirt, vilket resulterade i om möjligt ännu mindre intresse för filmen. Med sådär en halvtimme kvar höll vi till slut hand med varandra och det var tur att det var mörk för jag var nog närmast pionröd i ansiktet.

sen blev det sådär sjukt pinsamt som det bara kunde när man var 14 och jag skulle ta bussen hem, men vad jag minns fick jag en hej-då-puss och redan på söndagen sågs vi igen hemma hos honom för att kolla på Bay Watch och hångla i källaren...

Idag är killen gift med hus och två barn...=)

Jag minns allt detta med en skön, nostalgisk känsla i maggropen, så jag antar att det var en bra första date!

Så, hur var din första date?

... eller att vara en större medmänniska?

Jag och en god vänninan har diskuterat detta med tjänster och gentjänster och hur man ska förhålla sig till att hjälpa vänner, vad man kan förvänta sig själv och vad som händer när man tycker att saker och ting går för långt.

De flesta av oss vill ju ställa upp och hjälpa våra vänner och vi vill ha vänner som ställer upp och hjälper oss. (Med detta har jag då exkluderat familj - de ska hjälpa till/ ska man hjälpa - det är blod-lag på det). Och det finns stora och små tjänser man kan be om. Samtidigt finns det tjänster som man gör utan att ens fundera på att det är en tjänst och sedan finns det de där tjänsterna som betyder en uppoffring.

Och det är ju de där stora tjänsterna, som är en uppoffring som kan bli problematiska...för i vissa fall får man inte den uppskattning/det tack man tycker att man förtjänar och ibland antar den där tjänsten ett helt eget liv som gör att den tar över all din fritid.

Vad vill jag egentligen ha sagt med detta dravlet? Jo, att man ska var rädd om sina vänner och inte utnyttja deras välvilja samtidigt, om någon svikit en en gång för mycket, ska man vara en "större människa" och inte casha in ev. innestående tjänster.

Är detta min klänning? Och i så fall, hur i helvete ska jag få tag på den?

Anna har f.ö hittat en klänning i Madrid som var underbar...men där är samma problem...hur ska jag få tag på den?

JAG HATAR DET HÄR!

...eller nej, men vad säger mina top 4 filmer om mig som person? Jag vet att jag blivit lite mycket High Fidelity för mitt eget bästa, men det är Moas förtjänst/fel...gotta love the lista.

Så min top 4 bästa filmer är:

1.Trainspotting


2. Pulp Fiction


3. Fight Club


4. Pusher


Moas svar: "En fjortiskille som gillar chips".

Alltså, det är bara att inse, min inre själ är finnig, kåt och omogen...gött att veta!

För er som läste detta inlägget...detta är låttexten jag försökte värka fram:

David Bowie - Life On Mars Lyrics

It's a God awful small affair


To the girl with the mousey hair,


But her mummy is yelling, "No!"


And her daddy has told her to go,


But her friend is no where to be seen.


Now she walks through her sunken dream


To the seats with the clearest view


And she's hooked to the silver screen,


But the film is sadd'ning bore


For she's lived it ten times or more.


She could spit in the eyes of fools


As they ask her to focus on





Sailors


Fighting in the dance hall.


Oh man!


Look at those cavemen go.


It's the freakiest show.


Take a look at the lawman


Beating up the wrong guy.


Oh man!


Wonder if he'll ever know


He's in the best selling show.


Is there life on Mars?





It's on America's tortured brow


That Mickey Mouse has grown up a cow.


Now the workers have struck for fame


'Cause Lennon's on sale again.


See the mice in their million hordes


From Ibeza to the Norfolk Broads.


Rule Britannia is out of bounds


To my mother, my dog, and clowns,


But the film is a sadd'ning bore


'Cause I wrote it ten times or more.


It's about to be writ again


As I ask you to focus on





Sailors


Fighting in the dance hall.


Oh man!


Look at those cavemen go.


It's the freakiest show.


Take a look at the lawman


Beating up the wrong guy.


Oh man!


Wonder if he'll ever know


He's in the best selling show.


Is there life on Mars?


























Ska jag för evigt skämmas? Eller ska jag anmäla mig själv på 
www.kissthisguy.com

Jag promenerade Reventlowsgade upp påväg till jobbet i förmidags och funderade på mitt nyvunna engageman i Mysteri Man. Låt mig inviga er i min hjärnas vindlande gångar:

Igår när jag tog bussen 10 min senare än jag brukar satte jag min på det första lediga sätet jag såg. Efter en liten stund sneglade jag på min medpassagerare och tänkte att han liknade Pete i Fall Out Boy och han lyssnade dessutom högt på nån EMO-blandning i sin i-pod. Sen funderade jag inte så mycket mer på det. Jag halvsprang till tåget samtidigt som jag ignorerade City och .SE utdelarna med min bistraste min.

Väl framme i Köpenhamn gick jag den vanliga "bakvägen" till jobbet och när jag svänger ner på ovan Reventlowsgade så är det någon som går skitnära bakom mig. Detta stressar mig i allmänhet och i Köpenhamn i synnerhet så jag ökade takten så att mina små taxben fick en ordentlig work-out. Framme vid övergångsstället till Vestre Farimagsgade såg jag att det var Mysteri Man-Pete som gick bakom, så jag saknade in lite så att han kunde gå förbi och jag och min snokande hjärna kunde kolla vart han skulle. Och sannerligen fick ajg något att fundera över. Plötsligt vek han av in genom en garageport och när jag tittade in där såg det ut precis som i Pusher och min hjärna gick i spinn...hela vägen förbi Imperial och ner på Nyropsgade. Sen kom jag till jobbet, och då var Mysteri Man som bortblåst...

...tills idag. När jag tog samma buss och han var där igen. Jag vågade dock inte sätta mig brevid honom, men jag stalkade honom till samma garageport och sedan övergick resten av promenaden i en 2007-års-verson av en video till Nowerber Rain. Jag vet att det är januari, men det regn som våtlägger Köpenhamns gator idag har inget med januari att göra.

Den STORA frågan är...kommer Mysteri Man att vara på bussen imorgon och kommer jag att våga följa efetr honom längre in i portgången för att få reda på vad som finns där? Kommer jag att få träffa Franke eller kommer jag att bli haffad av polisen för stalking?

Fö. The Mo and I är ett telefonummer från MADS...gotta love the job!

...när du gick i skolan?

Vet egentligen inte riktigt hur det kom sig att jag började fundera på detta, men jag började fundera på hur tuff/modig jag egentligen var under min skoltid. Jag lever nämligen i en illusion att jag var tuff och oberoende, i alla fram från och med mellanstadiet och framför allt på högstadiet. Oavsett hur jag mådde inomborde syntes det aldrig utåt i alla fall, det har jag ju fått bekräftat, men har min yta smällt ihop med min minnesbild?

Jag stod aldrig upp för de som var svagar än jag, men var det för att jag hade tillräkligt med att slåss för min egen sak, eller självömkar jag då?

Jag var aldrig kaxigt upp i någons ansikte och jag låtsades att jag inte brydde mig, men det gjorde ont så många gånger. Kommer jag någonsin att "göra upp" med mitt 15-års-jag?

Om det hela började vid 6 års ålder och jag flyttade från stan när jag fyllde 20, ska det då ta 14 år av karantän innan jag är klar? Det betyder att jag har 8 år kvar...ergo jag kommer att vara 35 bast vid det laget. Är det ok att vara så omogen och hämdlysten fram tills dess?

Det verkar som de flesta andra verkar vara klara med sitt högstadie-jag nu, eller så låssas det bara. Men den mest överhängade frågan är: Läker tiden alla sår, eller kommer det krävas en minder naturkatastrof innan jag är nöjd?

Jag önskar att jag hade varit lite modigare för 10-11 år sedan, att jag hade sått upp för dem som hade det taskigare än jag...för då kanske jag inte hade önskat så hårt för revansch...

Hur som helst så gifter jag mig med världens underbaraste man om 8 månader...kanske kommer det att stilla min själ?

Marthinas version av DN. på stan:

Senaste impulsköp: en macka på wayne's

Bästa promenad: från jobbe, genom slottsparken och kungsparken till Mariedalsvägen

Favoritdryck: chai

Äter lyxmiddag på: Trappa Ner eller Sofiero

Äter bugetlunch på: Saluhallen

Favoritgata: Chilli Zou

Favoritgalleri: Rönnquist&Rönnquist

Favoritsajt: www.tjuvlyssnat.se

Favoritattraktion i Danmark: Louisiana

Här tar jag med mamma på middag: Fancy italiensk resturang i Skottland

Favoritförort: Rosengård, i själ och hjärta

Fikar gärna på: Nått ölhak

Fikar gärna med: Mads Mikkelsen

Bästa lunchstället: Lotus Sushi och Thai

Favoritgrönsak: sparris eller sockerärtor

Favoritnyans: blila

Favoritbil: lila lambougini

Favoritmärke: I'm not much för märken "No Logo"

Favoritdjur: Mumintroll

Världens bästa nu levande konstnär: Rita Bakos

Rockstjärna jag vill träffa: Robbie, Robbie, Robbie

Favoritskor: I love all shoes

Klädkonto per månad: Är ingen shoppinggudinna så cirkus 1000 spänn

Modeförebild: Ju kurvigare desto bättre alltså Deeta von Tees

Motionerar: Mycket mer än 2006, spinning i första hand

Mest överskattade affär: Weekday

Det dyraste jag köpt: En lägenhet

Mode jag aldrig vill se igen: Stentvättade kiljenas och pastellkavaj med vändbartfoder i randigt tyg

Favoritprodukt från Systemet: Crema de Bougogne...gotta love fuskskumpa

Bästa fyllekäket: Pommes med pulverbearnais

Dansar helst till: Brittpop

Senaste gnolade låt: My love med J.T

Senaste fyndet: Nyårsklänning för 130 dkk

Bästa romanen: Någonsin? Liftarens Guide

Bästa diktsamlingen: Den som min vän Petter kommer att ge ut

Favoritprodukt från apoteket: TREO!

Bästa förfestmusiken: Glam Compilation från 2003

Reser helst till: Storstad med min skatt

Bästa färdigmaten: Sushi

En bra gå-borts-present: Nån hemmagjord sprit

Favoritlyxartikel: SKOR

Älsklingsljud: Fågelkvitter i gryningen, jag kan inte hjälpa det, tack växthuseffekten

Senaste upptäckt i Malmö: genvägen mellan kronborgsvägen och regementsgatan

Bästa sunkhaket: Inte så sunkigt, men älskar Fagans

Västa huvudbonaden: Boy George-hatten

Mitt sämsta köp någonsin: två par jenas som var för små

Igår på Christer i P3 pratade de om vad det dummaste man gjort utomlands är och jag började tänka på min bästa "lassie"-historia, som för överigt kvalar in som något av det dummaste jag har gjort utomlands. Så för att försätta er läsare i stämning ska ni tänka er att det är den heta sommaren 1995, ni befinner er på gränsen mellan Frankrike och Monaco, ni har precis fyllt 15 och har precis klippt av er håret och färgat det svart. Tänk även, revolt, språkresa och hångel med diverse nationaliteter så har ni den genrella bilden.

Det är alltså en tidig julimorgon när tre flickor är påväg hem till sitt bungalowcampus från Stars & Bars i Monaco. Det är en låååång väg uppför ett brant berg som i onyktert tillstånd (det hade konsumerats Malibu i oförsvaliga mängder den kvällen) nästan var omöjligt att bemästra.

Dealen var att man endast fick lifta om man hade känt manligt sällskap med dig, då det tidiagre under vistelse hade varit vå tjejer som hade råkat illa ut när det liftat, och denna tidigare morgon hade det manliga sällskp som följt med ut beget sig hem tidigare då den svarthåriga av flickorna hade förklarat sin kärlek för honom och han hade blivit lite skärmd i sitt 16-åriga hjärta. Ergo, de hade mist sitt lift-sällskap och hade inget annat val än att trampa hemåt för egen maskin.

Det rödhåriga av flickorna är något förgymmad för att de inte får lifta då hon dels har spräkt sina jeans, dels hade opraktiska skor och dels hade blivit dumpad av en fransk-amerikansk idiot. Så plötsligt ställer hon sig vid vägkanaten och börjar helt frankt lifta. De andra två stannar upp och försöker diskutera detta med henne, men hon är så oresonlig att de tillslut ger upp och lämnar henne.

Precis innan de sväger runt en krök ser de i ögonvrån att en svart limmo med tonade rutor precis stannar och för en splitt sekund funderar de på att vända om och tala henne till rätta, men alkoholdjävulen tar över och de svänger runt hörnet svärandes över den rödhårigas idioti.

Efter en halvtimme, när den svrthåriga och den inte så svarthåriga, men långhåriga börjar närma sig campus ser de till sin förtjusning den rödhåriga ståendes utanför grindarna med det största flinet i världshistorien. Förtjusningen bytes dock snabbt mot djupaste avund för i handen håller hon följande två tingestar:

Ett polaroidfotot av den rödhåriga och sångarn i U2, Mr. Bono himself där det på baksidan står "Good girls will never get lifts with rockstars" samt en servett med autograf och texten "You sucker".

Den svarthåriga har aldrig förbannat sin skyddade uppväxt så mycket som just den dagen och såhär 11 år senare grämer det mig fortfarande nått så in i helvete...

Moralen i denna historien: "Lyssna aldrig på din mamma och var aldrig principfast i Monaco"

...tills listan måste vara laminerad...därför åker Adrina Brody väck och Damon Albarn tar plats...dessutom åker Jamie Oliver in som bubblar...

Gotta Love the Britts!

BLOGGVÄRLDSBLOGGENS BLOGGENKÄT, (stulen från Malin Collin http://blogg.aftonbladet.se/1894)

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan den 24 maj 2005 - alltså ett år och drygt sju månader.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag hade en romantifierad bild av en massa akademiska pol.mag amerikaner som bloggade om presidentvalet och var kontroversiella...verses Linda Skugge med flera som bloggade om barnbajs och annat skit.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Det är svårt att säga, för det är pompöst att skriva min egen. Men nu älskar jag så många bloggar att listan inte får plats. Bloggen har helt enkelt fått en pånyttfödelse.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Det är helt ok, som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag impad av vissa saker jag skrivit. Det är hur som mindre pinsamt än att läsa gamla dagboksinlägg som jag roade mig med för nån vecka sedan. Detta är mer konstruktivt!

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Minst 10 st, att läsa bloggar är jämte maila min internetsysslaprio.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
De flesta är dagbok, mem både egalt och annas skriver blandat. Jag gillar blandningen av privat, generella tankar och matnyttigt man kan ta lärdom av.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
http://www.tv4.se/leila/495880.html (men jag önskar att jag var henne)

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Det är mina två "systrar" Annas och Moas

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Jag vet att min sambo tycker att det är lite mesigt, men han gillar mina texter. Sen är det mest folk på jobbet och Anna som läser tror jag.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det vet jag inte, jag tror att det tycker att det är ett mer polerat och välartikulerat jag som de ser.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag känner mig ganska trygg med hur privat jag är, ibland borde jag skriva lite mer tror jag, men så länge jag hänger emd på subtiliteterna är det ok att vara vag.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Väldigt sällan om mitt förhållande, i princip aldrig, det är inte rättvist att dra med andra människor tankar och känslor i min offentlighet på nätet. Jag bloggar sällan om mina innersta känslor heller, sånt som jag bara vågar säga till mig själv i garderoben bör stanna där.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Jag har ju ett behov att att skriva, det är klart, men om nån läser det eller inte bekommer mig inte så mycket. Det är helt enkelt ett opretto sätt för mig att sakta men säkert jobba upp mod att en dag skicka in en kopia av alla de där böckerna jag ständigt skriver på och förkastar.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Inget tvivel om saken. Jag har lärt känna en del människor genom deras bloggar, samt lärt känna nya sidor av människor jag känner.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Nej det har jag inte, men som sagt lärt känna nya sidor hos folk jag redan känner.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Det finns två aspekter av denna frågan. Dels att man kan bli beroende av bloggandet och hela tiden behöva bekräftelse av sin existens, dels kan man glömma att på nätet kan alla se vad du skriver och det kan skada en som kanske blir aldeles för privat. Har ett exempel från verkliga livet om en tjej som bloggade väldigt privat i sitt riktiga namn om en massa kinky sexgrejer och på så sätt förlorade sitt jobb som lärare på en lågstadieskola när en av föräldrarna till en elev i hennes klass hittade detta.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Jag har hittills inte upprört någon speciellt, förutom nån snubbe som skrev "ditt brev suger" och för det första förstod jag inte vad han syftade på och för det andra var det inte direkt något kränkande...folk som läser min blogg är ovanligt snälla tror jag.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, absolut inte...allt som är publicerat här står jag för...bra eller dåligt.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag bloggar för sällan och är inte alltid så fyndig eller vältalig som jag vill. Ibalnd går bloggandet ut över mitt jobb men säg det inte till nån *ironins stjärna lyser klart*

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Jag hoppas att jag gör det och förhoppningsvis bloggar jag då som en erkänd författare. =)

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
All form av ny kommunikation påverkar sin samtid, det är helt oundvikligt och vi har redan nu sett exempel på hur bloggkulturen har påverkat politiken.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Utlopp för mins skrivklåda och de förvirrade tankar som irrar runt i min förslappade hjärna.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Insikt i andra männsikors hjärnor, alltid lika intressant (detta gick inte att inte skriva med fet stil...dumma blogg).

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Självklart alla som läser detta och som älskar listor precis lika mycket som jag!