marthina

Även om jag inte är med på Sigges svarlista tänker jag svara ändå: http://sigge.blogg.se/

 

1. Berätta om ögonblicket då du förstod att du skulle ägna ditt liv åt att skriva.

Well, I'm not quite there jet, men jag jobbar på det. Och avgörande moment var nog på gymnasiet när jag inte fick någon som hellst handledning på mitt Specialarbete eftersom "du klara dig själv, skriv som du brukar".

 

2. Berätta om det ögonblick i ditt liv då du insåg att du inte var världens centrum.

När jag började på förskolan när jag var 6 år. Jag är ensambarn, jag är världens centrum, men jag fick möta tufft motstånd från 3-syskonbarnen och det var väl då jag insåg att världen inte bara befolkas av mig.

 

3. Vad hade du för åsikt om bloggar exakt en månad innan du själv började blogga?

Facinerande. Och ett visst mått av avundsjuka. I really wanted to join.

 

4. Hur känner du idag när du läser ditt första blogginlägg?

Det är ganska menlöst, men inte speciellt långt...ju längre desto fyndigare...så mina läsare som börjar läsa blir inte besvikna med tiden.

 

5. Känner du att du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?Eller tänjs den gränsen hela tiden?

Både ja och nej. Jag är mer privat än jag har varit tidigare, men samtidigt handlar många av mina inlägg om andra grejer än mig...Jag tror att min gräns nu är ok, men man vet aldrig.

 

6. Skulle du kunna tänka dig att överge allt annat skrivande och bara skriva blogg, om din blogg rent teorietiskt blev lika läst?

Eftersom min blogg just nu innebär allt mitt skrivande så vet jag inte hur jag ska svara på denna fråga, men jag gillar att se mina ord i tryck också. Så rent hypotetiskt, nej, jag vill nog både blogga och skriva annat...jag längtar så efetr att se mitt namn på min första bok (center of the universe...and all that).

 

7. Om din blogg bara kunde läsas av fem personer i världen, vilka skulle det då vara?

Madonna, Rupert Murdock, Catharina Candelaria, Robbie Williams, USA's president och Rickard. Problemet är att varken Mags, Murdock, Robban eller presidenten läser svenska vad jag vet...but I can change....you see...=)

 

8. Händer det att du står inför frågan: Ska jag skriva om detta tema i bloggen eller i en artikel/roman?

Igen, jag önskar att jag kunde säga att detta var faktum, men visst händer det att vissa inlägg är små frön till andra större skrivgrejer som jag jobbar på.

 

9. I vilken utsträckning funderar du på vad du skrivit i din blogg och på vad du ska skriva härnäst i din blogg?

Liten stund varje dag nästan. Jag får ständigt nya idéer och jag funderar på vilka som läser...för när man skriver vill man ju bli läst!

 

10. Vad tycker dina närstående om att du har börjat blogga?

Lite suckar och stön. R tycker att det är lite tramsigt, men jag tror inte han läst min blogg. Andra säger "Det var ju inte oväntat".

 

11. Tror du att du fortfarande skriver blogg om två år?

Ja det tror jag, min tidiagre dagbok på nätet har jag haft i nästan 4 år så varför inte. Men om två år ska jag vara publicerad någon annanstans också. För då ska jag ha övat mig tillräckligt här så att jag blir bättre och kanske uppmärksammad.

12. Hur tror du att din blogg har förändrats om två år?

Förhoppningen är att den blivit bättre och mer läst, men samtitigt inte förlorar sin humor och blir för pretto.

 

13. Hur många andra bloggar besöker du kontinuerligt? Nämn fem favoriter och förklara kort varför du återvänder till dem.

Det är inte ens många jag besöker kontinuerligt. Men jag kan ju skriva om de jag besöker mer än en gång:

 

Linda Skugge:

Åh ångestkval. Jag gillar ju egentligen inte Lindas texter, men jag gillar hennes blogg...så jag kanske gillar Linda men inte hennes åsikter.

 

Björn Af Kleen:

Som gammal Lundastudent och nationare är det med viss avundsjuka jag ser ytterligare en Lundagårdare som kommit upp sig. Nationerna och Lundagård är inte såta vänner, men know your enemies...=)

 

Uddabuddha:

Min kära vän Catharina. I blogg, she blogg..we all blogg...vi lärde ju känna varandra via våra gamla dagböcker, så jag är hennes första blogggrouip och jag antar att hon är min.

 

Fredirk Virtanen:

Läser honom ganska sporadiskt. Har fortfarande svårt med musiknördar, men han tipsade mig om nedanstående blogg genom sin och det ska han ha all tack i världen för....=)

 

Belle de Jour:

Saving the best for last. Jag är helt besatt av denna blogg, det är antagligen därför jag inte hinner läsa så många andra. Som sagt, något av det bästa och jag är tydligen inte ensam om att tycka detta.

 

14. Skulle det vara svårt att sluta blogga nu? Varför?

Ja, jag tror det. Det är lite som ett gift, en viss spänning och ett visst ego...Och framför allt ett utlopp för mig att få skriva...

Jag behöver ett bra recpet på wasabisill...hittar inget på google....hjälp!

Jag kan inte sluta läsa Linda Skugges blogg...jag vet att jag hävdar att jag inte gillar det hon skriver, men det hon skriver i sin blogg är mycket underhållande...och där hittade jag följande frågor. De som egentligen skulle svara på dessa tillhör en bloggaden journalistdiskurs, but hey, if I can't beat them I'm going to have to join them:

 

Vem är du mest avundsjuk på nu och varför?

Jag är ganska avundsjuk på just denna journalistdiskurs, och lite på Linda Skugge, för att de har de jobb som jag så gärna vill ha, men som jag är alldeles för feg/praktiskt för att våga chansa på. Jag är också lite avis på de som jobbar på IKEAs marknadsföringsavdelningar...JAG VILL OCKSÅ jobba där.

 

Säg tre hemliga önskningar, svara ärligt och privat.

Jag önskar att jag hade min kompis Emils ämnesomsättning (han är en bottenlös brunn och smal som en pinne). Jag önskar att min sambo friar till mig innan sommaren är slut och jag önskar att någon bara ville skänka mig en ny och större lägenhet på Davidshalls/Gamla Väster. 

 

Vad gjorde dina päron för största misstag?

Att de inte lärde mig att somna själv på kvällarna som liten samt accepterade att jag ropade på dem på nätterna fram tills det jag fyllde typ 9 år. Jag är fortfarande sjukligt mörkrädd och gillar inte att soman själv. Jag fyller för helvete 25 om en månad.

 

Säg en dålig sida hos din svärmor/svärfar.

Blivande svärmor kan ibland vara lite omständig, men egentligen finns det inte dåligt med henne hon är nästa lika perfekt som min egen mamma. Blivande svärfars sämsta sida är att jag inte får något grepp om honom, han är tystlåten och hemlig...och jag är fortfarande (efetr nästan 4 år) lite rädd för honom, men han är en "spitting image" av Rickard så jag vet i alla fall hur han kommer att se ut när vi blir gamla and it's an image I like.

 

Vad skäms du mest över med dig själv?

Att jag har så dålig karaktär vad gäller mat och träning. Dvs jag har ingen karaktär alls och jag blir förbannad på alla som påpekar detta, framför allt min mamma...som förövrigt tror att jag kommer att få diabetes snart.

 

Vad är du mest mallig över dig själv?

Att jag aldrig låtit mig knäckas av "könsbarriären". Dvs jag har aldrig blivit diskriminerad för att jag är kvinna eller låtit någon komma undan med det. Jag är lika tuff som killarna om inte tuffare och jag tror att andra män märker det. När det någon gång hänt att någon gubbe försökt sätta sig på mig har jag alltid haft en snabb comeback där det slutat med att han blivit bortgjord. Jag lider alltså inte av att vara kvinna, och det är jag stolt över.

 

Vilken är ditt livs största sorg?

Hittills är de två. Min älskade morfar och min gode vän Joel, om man då syftar till dödsfall. Annars är min största sorg att jag slösade nästan 4 år på en idiot, vilket resulterade i att jag slösade bort mina gymnasieår, som annars skulle varit några av mina roligaste. Men å andra sidan hämtade jag igen det när jag började plugga i Lund...så ingen större skada skedd.

 

Beskriv varför du är en stor bluff.

Jag utger mig för att vara så glad och käck alltid, så jag döljer ofta mina riktiga känslor. Samma sak när jag blir arg eller irriterad på någon, jag sväljer ofta undan än att ta konflikten. Så många människor upplever mig som så himla mycket trevligare än vad jag egentligen är...just så you know.

 

Nu uppmanar jag alla bloggare att svara på dessa frågor i sina bloggar...så vi alla lär känna varandra lite bättre. =)

...författare"

 

Jag och min kollega Anna satt och filosoferade häromdagen i solen på baksidan av betalstationen efter att vi hade skvallrat om alla på jobbet och hur det blir efter sommaren. Hon frågade mig vad jag, om jag fick välja helt fritt, skulle vilja jobba som och kom jag fram till att jag skulle önska att jag kunde livnära mig på att vara författare.

 

"Det är väl inte så svårt" tänker ni, men faktum är att det är fan jättesvårt. Jag skriver och skriver och det blir bara halvbra och så får jag ångest...och i alla intervjuer med författare som "made it" säger de att..."för att bli en riktigt bra författare ska man ha något annat stabilt att kunna falla tillbaka på, då får man inte skrivkramp" eller "att skriva är 10% inspiration 90% transpiration"

 

....och jag önskar så att jag hade en stabil inkomst och massor med tid för då skulle jag sitta i min berså under ett olivträd i en stor fåtölj med en flapptopp och skriva och skriva och skriva och dricka saft och i bland på lördagaran en GinTonic och min berså skulle ligga i italien/frankrike/grekland och jag skulle äta gnocci/bouillabais/tzatsiki hela dagarna...

 

Anna ville bli proffesionell dansare, typ som JLo, men hon har en ryggskada. Fast jag tror att hon hade varit en grym dansare i alla fall.

 

Rickard ville bli 10. Proff 10-åring, inte illa.=)

 - en morgonbetraktelse

 

Det är lustig vad annorlunda världen är när man går upp kl 05.00 på morgonen. Nu är kl 09.00 och jag är redo för lunch. I vanliga fall brukar jag inte åka till jobbet förrän 10 eller 11, det är sjukt vad förslappad man blir.

 

Skvallercentralen är numera upprättad på jobbet. Intrigerna är inte få, det vill jag lova...och jag blir ganska trött av att tänka på det. Bäst att uppdatera nu så att det inte försvinner när jag får mycket att göra....återkommer.

...låter det som när tusen fyllon kräks!

 

Oh vad jag hatar att må illa. Jag hatar det så mycket så att jag måste vara riktigt full för att kunna kräkas, även när jag är riktigt magsjuk. Jaha, karensdag till ingen nytta, jag är en kass medarbetare som bara blir sjuk, men jag kan å andra sidan inte spy på jobbet. Så därför sitter jag här framför R's dator och knappar.

 

Jag är fortfarande sur för att mitt bästa inlägg någonsin försvann...det var både fyndigt, välskrivet och klokt...fyllt med insikt och sarkasm och det går verkligen inte att återskapa. Note to self: När jag blir författare ska jag ha back-up var 5 minut. Ja, förutsatt jag jag någonsin lyckas slutföra något jag börjat skriva. Att skriva noveller har jag varit inne på länge, men jag kommer bara på en rad fyndiga rubriker och visst innehåll, men det blir inget bra.

 

Jag har ögoninflamation också, eller ja, nått guck i mitt öga i alla fall. Och därför är det om möjligt ännu mer synd om mig.

 

Återkommer när jag vila min trasiga hjärna lite...................

Jag hade skrivit värsta bästa inlägget...och så försvann det! Helvete

Det är lustigt...på samma kväll dödar Sverige två institutioner. Cigg/Öl-kväll på krogen och Danskdödaren (aka Barsebäcks kärnkraftsverk) gick i graven båda två.

 

Det är långt emellan Sverige och Danmark, mycket längre än man tror. Vi ser oss gärna som brödrafolk, men ack vilken skillnad. Rökning och Barsebäck är två exempel.

 

Rökning

På kontoret här i Köpenhamn får man fortfarande röka i korridoren. man får röka på krogen och man får röka på Huvudbangården. De tycker att vi är löjliga som har alla dessa förbud.

 

Barsebäck

"Med plutonium tvingar vi danskjälarna på fall" skriker Ernst-Hugo Järegård från Rikets tak, men inte nu längre. Såg på Sydnytt igår två smått nerkrnarkade danskar från Christiania som var och firade med Champagne utanför Barsebäck och önskade oss "Tillykke" med stängningen. Jag önskar dem "tillykke" tillbaka och skickar med min elräkning....

 

Med kolkraft tvingar danskjävlarna oss på fall....